Höstmarknaden.

Ja, här i Borås var det höstmarknad i helgen. Fredag och lördag.
På våren har vi såklart vårmarknad.
Jag förstår faktiskt inte riktigt meningen med det.
Allså, det är ju samma sak varje år.
Helt ärligt har jag tröttnat på att åka ner till stan för att gå på marknad.
Jag började nog åka ner ensam när jag var runt 13 år.
Och på dessa 5 år har ingenting förändrats.
Alla stånd står på exakt samma plats som föregående år,
och dessutom är det exakt samma prylar i alla förbannade stånd.
Dom borde kanske börja med att byta plats på ståden,
så kanske det känns lite annorlunda.
Men det dom verkligen borde göra det är att byta ut vissa stånd mot andra,
så vi får lite variation på det hela.

Som vanligt hittade jag ingenting roligt.
Såg ingenting som tog mig med storm.
Men det är jag inte förvånad över.
hade faktiskt inte förväntat mig något annat.
Köpte mig en väska (som jag gjort varje marknad)
Och en parfym, ganska dyr för att ska stå på en Sk. billig marknad.

Och årets höstmode då?
Förlåt mig, men jag förstår mig inte på detta årets mode.
För att vara helt ärligt så är hörskläderna verkligen skitfula i år.
Jag är en person som tycker om de flesta kläder.
Men årets höstkläder, jag skulle inte ta på mig ett plagg från det,
om jag så fick perngar för det.
Nu kanske folk tycker jag är helt pantad, men måste få säga vad jag tycker.
Jag får väl gå runt i mina kläder från förra året antar jag.

/ Jasmina.

Kärleken kan även vara det värsta som finns!

Man brukar säga att kärlek är det finaste, vackraste och det bästa som finns.
Att kärlek är det bästa som finns, det kan jag inte hålla med om.
För mig är kärleken för mesta dels bara till problem.
Allt bara strular och krånglar. - Och fråga mig inte varför.
Utav alla förhållande jag haft har allt bara varit katastrof tillslut.
Kanske är det så att jag aldrig funnit den rätta för mig, därför det bli så?
Eller att jag bara träffat killar som varit rena motsatsen till mig,
att vi har varit så olika att det är läskigt?

I början är såklart kärlek helt underbart och man mår bättre än någonsin.
Man tycker allt är så fint, vackert och pluttenuttigt.
Men sen då? - När man hamnar där jag hamnat nu.
Att allt bara en rena katastrofen, bara bråk och tjafs.
Svordommar, elaka kommentarer, gap och skrik.
Är det fortfarande lika vackert och det finaste som finns då?

Ne, jag har faktiskt så smått börjat att ge upp hoppet för kärleken.
Jag har insett att jag inte kan göra mer än jag redan gjort.
Jag har försökt med allt jag kan och gett hela mig själv för att få fungerande förhållanden.
Så i fortsättningen får killen jag är ihop med ta tag i förhållandet.
För tydligen verkar inte allt mitt jobb och slit vara till någon nytta ändå.
Tillslut känns det bara meningslöst och jag börjar tvivla på mig själv.
Börjar undra om det är mig det är fel på, eftersom jag inte fixar det.

Bästa känslan är kärlek,
men även den
värsta känslan är kärlek!

/ Jasmina.

Fan, vad jag saknar dig!

Det är ungefär två år sedan vi sågs nu. Och kanske ett halvår sen vi pratades vid sist.
Om du visste vad jag saknar dig. Om du bara visste hur ofta du finns i min tankar.
Du var människan som betydde mest i mitt liv, just då.
Du var min själsfrände, med dig kunde jag prata om allt, precis allt.
Med dig kunde jag vara mig själv. Ja, med dig kunde jag göra precis vad som helst.
Fanns nog inte någon gång som du inte förstod.
Fanns det ens någon gång då du blev riktigt arg på mig?

Jag kan ångra mig så mycket för hur jag behandlade dig ibland.
Jag kan ångra saker jag sa och gjorde.
Jag ångrar allt jag inte sa och allt jag inte gjorde.

Det du och jag hade, det var så fint. Det var det finaste jag någonsin varit med om.
Och jag kan lova dig, att jag aldrig någonsin kommer att få uppleva något så fint och vackert igen.
Det vi hade, det betyder fortfarande hur mycket som helst för mig.
Jag kommer aldrig glömma något som har med dig att göra.
Och alla saker vi delade, de finns här med mig och det kommer de alltid göra.
Jag ska spara allt jag haft med dig, och jag ska spara dig i mitt hjärta, för alltid.

Fan, Vad jag saknar dig.
Jag saknar dig så det gör ont inom mig.


/ Jasmina.

Hösten är kommen!

Ja, det kan man lugnt säga. Här sitter jag med min förbaskade höstförkyling och den tycks aldrig ge med sig.
Är trött på att vara sjuk nu. Blir så fruktansvärt rastlös och uttråkad av att bara sitta här, inte ha ett dugg att göra.
Men samtidigt kan det vara lite skönt, eftersom man varken har kraft eller energi så är det skönt att bara få va.

Somsagt, hösten är kommen. Men vart fasen tog sommaren vägen då?
Såg knappt skymten av den innan den försvann igen.
Under mitt sommarlov var det fint, varmt
och soligt väder i ca 2 veckor, sen har det bara pissat ner regn.
Underligt. Vad händer med jorden egentligen?
Enligt mig så är inte detta normalt.
- Hur mycket regn finns det?
Tycker också att man blir så nere av detta mörka, kalla och regniga vädret.. - Hängig kanske är bättre ord.
Jag blir det, har inte lust att göra någonting utomhus i alla fall.
vill bara sitta hemma i värmen, med mysiga kläder och bra musik.
Men tillslut lär man ju tröttna på det också, tröttna på att bara sitta här,

mellan dessa väggar och inte göra någonting?
Man vill ju ha luft, känna skogens alla dofter, se solen gå ner om kvällarna.
Usch, jag verkligen hatar detta..

image1
Bilden tagen av mig, våren - 06
/ Jasmina

RSS 2.0