It must have been love, but it's over now...

Jag bara gråter och gråter, huvudet värker som sjutton.
Denna låten stämmer bra in på oss, texten är som menad åt oss.
Förstår inte varför jag plågar mig själv på detta viset.
Varför sitta och lyssna på skiten som bara får mig att må dåligt,
gråta och tänka på dig/oss ännu mer?
Jag saknar dig sjukt mycket redan, och vi skildes åt imorse.
Du höll mig hårt i handen och kysste mig hejdå.
Du sa till mig "Jag älskar dig, var säker på det"
Jag rös till och log inombords och kysste dig en sista gång.
Det kan ha varit sista gången jag kysste dig,
till och med sista gången jag fick se dig.
Det känns fruktansvärt, men varför klaga?
Det är ju JAG som har valt detta själv, inte du.
Du vill vara med mig, du vill spendera din tid och ditt liv med mig.
Men jag kan inte, inte just nu.
Jag känner så starkt för dig, men ändå inte.
Kan inte förklara, men saknar dig det gör jag.
Känns förjävligt att jag ska gå och lägga mig i min säng, ensam.
Har sovit med dig nästan varje natt i två veckor.
Helvete! Nu ska jag gråta och grubbla vidare.
Jag hoppas bara jag gjort rätt val nu, vill inte ångra detta senare.
Och baby, du vet vad jag känner, jag har sagt det.
Men just nu kan jag inte, det går inte.. Förlåt!
♥