Jag vet inte vad jag ska säga.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Just nu vet jag INGENTING...

Så länge som jag har väntat på dig, så många gånger
som jag har offrat mig och mitt liv för dig.
Så många gånger jag har bönat och bett om att få dig.
Jag gjorde allt jag kunde för att det skulle sluta lyckligt
mellan oss två, men jag misslyckades.
Efter alla år som har gått så har jag fortfarande inte lyckats
glömma dig, eller släppa dig. Jag tänker på dig varenda dag.
Jag älskar dig lika mycket idag som jag älskade dig då vet var vi.
Och imorgon kommer jag älska dig ännu mer...
Men du valde något annat, inget jag har kunnat godkänna men
jag har insett det, jag var ju tvungen...

Det jag vill komma fram till är att jag är rädd att hamna i samma sits igen.
Släpper jag ner min mur så är jag fast och risken finns då att jag aldrig aldrig
kan ta mig upp igen, jag kanske klarade en gång men jag klarar det inte två.

Jag vill så mycket, jag önskar bara allt vore annorlunda just nu.
Jag är villig att offra allt jag har för din skull, bara för att få vara med dig.
Men då måste jag vara säker på att du är där för mig.
Jag vill inte släppa allt jag har och sedan ångra mig, precis som då..

Du är för mig, som en hel värld är för någon annan ♥