Why?
Visst, dom är sköna för det är riktiga slappisdagar, på söndagar
är det faktiskt okej att göra absolut ingenting, bara få vara liksom.
Men för min del så blir det att jag sitter bänkad framför datorn eller
om det är riktigt illa så ligger jag i sängen och bara lyssnar på
musik som får mig att tänka, känna och undra. Och det gör jag
verkligen hela dagen. Idag har jag suttit här och lyssnat på
sådan slags musik och bara grubbat, precis hela dagen förutom
då jag städade, men tankarna malde ju på ändå :/
Nu mår jag sådär dåligt igen bara för alla tankar som spökar.
Jag saknar dig, jag saknar dig så mycket. Jag vet inte vad jag ska känna.
Jag vet inte ens vad jag vill känna, vad är tillåtet? Känns som att det
jag tänker på just nu och det jag vill göra nu i denna studen, det är
förbjudet. Man vadå förbjudet? Varför skulle det vara de?
Vem bestämmer vad som är förbjudet och inte? Hmm..
Jag ångrar så mycket, varför gav jag dig inte en chans..
Och varför vad du så dum och gjorde det du gjorde?
Hade du inte gjort det hade de nog varit vi två fortfarande och
jag hade varit lika lycklig nu som jag var då, HELVETE!
Jag saknar dig! :(
åhh..gumman jag känner igen mig så mycket i vad du skriver. När man bara kan sitta flera timmar och bara lyssna på ledsen musik. Det blir oftast att jag sitter på kvällen när barnen sover. Då sitter jag bara sitter och lyssnar och tårarna bara sprutar:(:(. Men jag blir så himla depp så jag klarar inte av att lyssna på sån musik längre. I alla fall inte själv. Man sitter och tänker och går liksom in i en annan värld eller nåt och så tänker jag på mitt liv och om jag gjorde de rätta besluten och hur allt kunde bli så fel för några år sedan. Varför?? Är så besviken på mig själv ibland så att jag bara vill gå och gräva ner mig någonstans..haha. Nej sånt är inte att skämta om. Du kanske inte förstår ett dugg av vad jag babblar om. Men vill bara säga att jag förstår hur du känner. Kramar Jessica
Jessica: Vilken tur att det faktiskt finns folk som känner igen sig och också har haft såhär jobbigt, så man vet att man inte är ensam om det, det känns faktiskt bra och tryggt på något sätt. Jag förstår precis vad du "babblar" om gumman! :) Vi känner nog lite lika om en del saker, därför längtar jag efter våran fikastund som måste bli av snart så vi får prata om allt sånt, vore skönt att få det ur sig och samtidigt lyssna på någon annan som också har/haft det jobbigt.. Tack för att du bryr dig och förstår <3 Kraaam
