Det har hänt något med mig, något väldigt skumt.
Plötsligt kan jag inte känna känslor längre.
Ända sen jag var väldigt liten har jag varit bra på att känna saker.
Jag har alltid haft bra kontakt med mig själv och kunnat prata med mig själv,
kunnat fråga mig själv vad problemet är och sedan svarat på det.
Jag har alltid varit bra på att vara i konstakt med min själ och med mitt hjärta.
Och jag har Alltid kunnat känna saker, till och med kunnat känna det andra känner vissa gånger.
Detta börjar skrämma mig lite. - Såhär vill jag inte ha det.
Att skriva har alltid varit en hjälpande hand för mig.
När jag tar fram min penna och mitt block, då kommer det ut, allting.
Men igår när jag låg i min säng med blocket framför mig och pennan i handen så kom det inte ett ord.
Vet inte vad detta ska betyda riktigt. Kanske att jag måste börja uttrycka mig på annat sätt?
Kanske kan vara så enkelt att jag inte känner någonting just nu, att jag är tom helt enkelt.
Allt känns så tomt, Jag känner mig så tom...

Jag älskar att skriva, att skriva är det bästa som finns.
Mitt block är min bästa vän, den finns där för mig när som helst.
Mitt block och min penna ska finnas med mig livet ut.

/ Jasmina.