Grattis pappa

Idag skulle min pappa ha blivit hela 59 år om han hade levt.
Som de flesta redan vet så gick han bort den 8/10-2009.
Två år av sorg och saknad, det är svårt att glömma.
Det hände så mycket mellan mig och min far som ingen vet om.
Det är så himla mycket jag ångrar och önskar vore ogjort.
Men ett litet Grattis vill jag sända till dig där uppe.
Jag vet någonstans att du vakar över mig och min syster,
jag vet även att du har förlåtit mig för de fel jag gjort.
Och pappa, jag har förlåtit dig också, för allt!




Ett helt år av sorg och saknar har gått..

Den 10/8-2009 gick min far bort i en hjärnblödning.
Han dog på ett sjukhus i Berlin när han var på semester.
Jag fick beskedet via ett mejl, av min farbror..
Jag fick aldrig chansen att säga hejdå, fast det är nog inte
det värsta.. Det västa är att vi behövdes skiljas som ovänner.
Veckan innan hade vi ett bråk, i telefonen. Och sen poff så var han borta.
Och nu idag så har ett helt år gått. Ett år av sorg och saknad.
Det året har gått väldigt fort för mig, men såret jag har i hjärtat
och själen efter min fars bortgång det har inte läkt ett dugg..
Kommer det någonsin läka?

I love you daddy

R.I.P PAPPA! 1951.12.16 - 2009.08.10 ♥


9 månader hat gått.

Nio hela månader har gått sedan du lämnade oss pappa.
Tiden går alldeles för fort, vissa dagar känns det som
att det var en vecka sedan du gick bort.
Men snart är det fanken ett år sedan, helt sjukt.
Det går inte en dag utan att jag tänker på dig.
Varje kväll när jag lägger mig i sängen kollar jag få fotot
av dig och mig som står vid min säng. Jag fäller alltid en tår.
Tänder ofta ett ljus för dig och hoppas du har det bra.
Du kommer förevigt leva kvar inom mig, djupt i mitt hjärta.
Jag saknar dig så!


Idag är det ett halvår sedan du lämnade oss

Pappa, det är nu 6 månader sedan du lämnade oss.
6 månader sedan du fick vingar på din rygg och flög upp till himlen.
Även att ett helt halvår har gått så saknar jag dig lika mycket!
Det känns inte som du varit borta så pass länge,
känns som att det var här om dagen jag fick beskedet
att du har lämat oss. Tiden går sjukt fort.
Jag har tänkt mycket på dig de senaste dagarna.
I förra veckan satt jag och tittade i alla almbum du är med i.
Det finns så himla fina bilder på dig och mig. Jag har ramat in dom nu.
Jag ligger och tittar på dig varje kväll och önskar att du har det bra där du är nu.
Jag känner av dig ibland, att du är här nere med mig
och det känns väldigt beskyddande :)

Jag saknar & älskar dig käre far <3


5 månader..

Ja, tro det eller ej men idag är det 5 månader sedan min far gick bort.
Tiden går alldeles för fort.
Nästa månad är det fasen ett halvår sedan..
HELT SJUKT!
Hur som helst så tänker jag på dig pappa,
och jag vet att du har det mycket bättre där du är nu.
Det vet vi alla.
Jag hoppas du känner mina tankar som jag sänder dig,
och att du vet att du ej är bortglömd.
Jag försöker att inte sörja allt för mycket.
Det känns inte nödvändigt längre, om man kan säga så.
Då jag nu har insett att du har det bättre där uppe,
än här nere på denna skitiga jord.

Rest in peace dear dad!
<3


Happy birthday dear dad!


(låten är ganska seg, refrängen börjar 1:15!)



Kära far!
Eller ska jag kanske säga, kära gamle far.
Idag är det den 16 december och det är din födelsedag.
Tänk att du fyller hela 58 år idag, livet går alldeles för fort.
Det är första gången som du fyller år,
och jag kan inte gratulera dig.
Det känns hemskt!
Men jag vet att du sitter där uppe och får mina tankar och hälsningar.
Jag ska tända några ljus för dig och sjunga "Happy birthday to you"
Vem vet, där du är nu kanske du kan fira din födelsedag.
Det kanske blir den finaste och mest fridfulla födelsedagen
du någonsin haft, det hoppas jag på i alla fall!
Så en än gång: GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN PAPPA!




4 MÅNADER IDAG - TIDEN GÅR SÅ FORT!

Kära pappa!

Idag är det 4 månader sedan du lämnade oss.
4 månader sedan du fick vingar på din rygg och flög iväg uppåt,
till en mycket bättre plats.
Jag tänker på dig varje dag och vid varje tanke jag sänder dig så känner jag att jag får en tillbaka,
jag vet att du sitter där uppe och vakar över mig.
Jag känner hur stolt du nu är över mig.
Du är stolt över att jag är den jag är och att jag har valt de vägar som känts bäst för mig och mitt liv..
Jag vet att du har det mycket, mycket bättre där du nu är, livet här nere var ingenting för dig.
Du ska veta att jag tänker på dig varje dag som går och saknaden efter dig blir bara större och större för var dag.


Jag älskar dig pappa!


Syster, Pappa & Jag!
1992 - I vårat hem i Stockholm <3

3 månader av saknad idag

Idag är det den 10/11, exakt 3 månader sedan far min gick bort.
Saknaden efter honom är lika stor än.
Kan fortfarande inte förstå att han är borta, det är tomt.
Jag tänker på dig varje dag, och tänder ljus för dig varje kväll.
Du finns föralltid i mitt hjärta pappa <3




Just nu pratar jag med muttantuttan i telefonen.
Vi ska nog åka och äta något, och sedan dricka kaffe hos
Andreas eller Emil om någon av dom kan svara :) hihi.

Jag skriver mer sen. Puss.

Miss you daddy

 

I miss you daddy <3

 


Idag är det exakt 1 månad sen..

Hejsan! :)
Jag kom nyss hem från stan och alla ärenden.
Mamma väckte mig vid 9 imorse, vi drack bara en kopp kaffe innan vi åkte ner till stan.
Usch, vi var båda väldigt förkylda när vi vaknade, ont i halsen och sånt.
Åkte först till syrran och matade hennes små söta katter (eftersom hon själv är i London nu, lyckos!)
Sen väl nere i stan så lämnade jag tillbaka ett linne på Gina, lämnade tillbaka filmerna vi hyrde förra veckan.
Hyrde då även nya filmer idag, skulle ladda upp bilder på dom, men det vägrar fungera? :/
Något fel på blogg.se idag antagligen. Får se om de funkar senare :)
Sen så köpte vi limpor cigg och gick till skatteverket och försökte få någon ordning på bouppteckningen och sånt.



Är en ganska ledsam dag idag.
För idag är det exakt en månad sedan min älskade far avled.
Känns hemskt :(
Klart det är jobbigt varje dag, men ah. Ni förstår nog?
1 hel månad har gått men sorgen är lika stark fortfarande, även saknaden.
Det bli inte lättare av att allt kring hans död krånglar.
Vi får inte ordning på något.
Liksom, i SVerige lever han fortfarande :/ Massa sånt som är svårt att få ordning på.
Ska försöka prata med min farbror idag och be om hjälp. Han är så snäll :)

Blir ingen simning för min del idag.
Får se om förkylningen är bättre imorgon så jag kan simma då.
Ska byta om och sådär nu, sen bara ta det lugnt.
Vi hörs senare och hoppas på att det går att ladda upp bilder då!

/Jasmina

En egen liten minnesplats..

Jag ber om ursäkt för dålig update idag, men jag har haft fullt upp hela dagen.
Så därför skriver jag nu 3 inlägg på rak här om min dag idag.

En egen liten minnesplats!
Efter mitt sista blogginlägg igår så gick jag och la mig.
Jag har en egen liten minnesplats för min far i fönstret bredvid sängen.
Där jag har foton, ljus, en torkad ros och ett hjärta i sten.
Jag köpte rosen strax efter han gick bort, torkade den och la den på minnesplatsen.
Varje kväll när jag har lagt mig i sängen så tänder jag ljusen för honom och pratar lite med honom.


R.I.P Pappa 2009-08-10
/Jasmina

Ett ljus tänt i denna mörka stund.

Jag vaknade imorse och kände mig allmänt dåsig och nedstämd.
Visade sig att jag hade feber och var genomförkyld.
Antagligen min älskade syster Mounira som smittat mig med sin förkylning.
Hon var riktigt dålig idag, hoppas hon frisknar till snart.

Jag har känt mig så ensam och ledsen idag.
Inte så konstigt kanske, men mer än vanligt liksom.
Satte mig vid datorn en stund och pratade med min farbror och faster på msn.
Vi startade ett videosamtal och vi började genast gråta allihopa.
Vi bröt ihop helt och håller.
Vi har allihopa precis förlorat en väldigt närstående och älskad person, det smärtar något enormt.
Så vi grät ut och försökte trösta varandra så gott vi kunde.
Det jobbigaste är väl att inte kunna vara med varandra, att det inte finns en chans ens att ses.
Dom bor nere i Algeriet och kan inte komma hit, det kostar för mycket.
Och jag vet inte om jag vill riskera att åka ner dit, det är inte det trevligaste landet för en ensam kvinna att komma till.
Vi pratade en stund och jag grät över att jag inte kan få vara delaktig i pappas begravning.
Han begras nere i Algeriet bredvid sin far, det var hans högsta önskan och det måste vi respektera.
Även om vi är många som helst ville se att han begravs här i Sverige.
Men så är det, och farbror lovade då att vara där istället för mig och han lovade även att köpa två stora röda rosor från Mounira och mig och lämna på kistan under begravningen.
Jag bad honom även prata lite med pappa åt mig, hälsa honom allt det jag aldrig hann säga själv.

Efter samtalet med mina släktingar stängde jag av tv:n och datorn och släckte ner överallt.
Jag rensade rent vardagsrums bordet på allt och ställde i mitten av bordet ett stort vitt ljus.
Jag drog några djupa andetag innan jag tände ljuset och satte mig tillrätta.
Katten fanns med mig som tröst, hon gillar inte när jag gråter och är ledsen, hon försöker då trösta så gott det går.
Jag stirrade på ljuset i några minuter innan jag började prata med/till pappa.
Jag sa honom allt det jag aldrig kunnat/hunnit säga.
Jag berättade hur allt känns och hur jag önskar att allt hade varit istället.
Någonstans kändes det som han verkligen hörde vad jag sa.
Att han på något vis lyckades ta sig ner hit och satt i andra sidan av rummet och lyssnade på det jag sa och log mot mig.
Det gjorde mig lite gladare.

Ljuset står fortfarande här tänt i denna mörka stund.
Har ingen lust att släcka det.
Det brinner så fint och vackert, det smattrar och smäller lite i det, då och då.
Varje gång jag tittar på ljuset, in i lågan, så ser jag pappa.
Det är vackert, men samtidigt lite hemskt.

Pappa, du dog utan att jag fick säga hejdå och utan att själv hinna säga hejdå.
Det känns förjävligt rent ut sagt.
Du dog innan jag hann säga att jag förlåtit dig.

Jag hoppas att du har det bra där du är nu och att du hamnde i den himlen du trodde på.
Jag har alltid älskar dig och kommer alltid att göra det!

brinnande ljus för pappa

Jag tänker låta ljuset förevigt brinna för dig älskade far!
/ Jasmina

Rest in peace dear Dad!

Jag ber om ursäkt att jag inte uppdaterat bloggen på en vecka ungefär.
Tyvärr har jag haft fullt upp sedan mamma åkte iväg.
Hushållsarbeten hela tiden, jobbet och samtdigt försöka hinna umgås med mina vänner och ta hand om mig själv.
Ska försöka skärpa mig och bli bättre på det.

Igår var en helvetes dag.
Hade det jobbigt på jobbet, stessigt som tusan.
Sen kom jag hem, var så glad över att äntligen få vara ledig i två dagar och bara göra roliga saker.
Startade datorn och möttes av 3 nya mejl.
Det ena var från min Farbror, där han hade dåliga nyheter.
Min pappa hade gått bort.
Jag trodde det var ett skämt, jag trodde inte mina ögon.
Pappa hade varit nere i Belgien, blev dålig där nere och lades in på sjukhus.
Dom konstaterade att han hade fått en traumatisk hjärnblödning.
Han låg på sjukhuset i ca 3 dagar innan han tidigt igår morse gick bort.
Min farbror berättade hur pappa gråtit "time to time" över att inte fått säga hejdå till oss döttrar.
Han hade gråtit över hur de senaste åren mellan oss sett ut, han hade så mycket han ville säga oss, nu var det försent.

Jag gråter, storgråter. Klarar inte att skriva om det.
Det var mycket jobbigare än vad jag trodde.

Jag har så mycket jag vill säga honom.
Be om ursäkt för allt jag sagt och allt jag aldrig sade.
Jag ångrar mig så fruktansvärt mycket för att jag aldrig svarade på han senaste brev han skickade.
Jag ångrar mig så fruktansvärt mycket för att jag aldrig ringde upp honom som jag hade lovat att göra.
Jag ångrar mig så fruktansvärt mycket för att jag aldrig åkte till honom förra sommaren som vi hade bestämt.

Jag skulle åkt till honom nu i slutet av augusti, nu är det försent.
FAN, det är försent. Jag kommer aldrig aldrig få se min far igen, aldrig mer få höra hans mjuka, varma röst igen.

Pappa, nu när du försvann så försvann även en stor bit utan mig.
Det finns ett stort, tomt hål inuti mig nu. En bit av mig försvann med dig.
Jag vet att du inte haft det lätt i ditt liv, du har gått igenom så mycket och aldrig mått riktigt bra.
Därför hoppas jag att du nu får det mycket bättre. Att du får vila i frid!
Och din önskan om vart du ska begravas kommer gå i uppfyllelse, det ska jag se till - Det lovar jag dig!

Pappa, jag älskar dig!




REST IN PEACE DEAR DAD!
1951.12.16 - 2009.08.10

/ Jasmina

Som tusen nålar..

Ständigt yrar du omkring i mina tankar.
Kanske kan bero på att jag inte kan få dig ur mina tankar?
Jag undrar hur allt hade varit om du skulle funnits i mitt liv idag.
Du vet ingenting om mig, verkligen ingenting.
Jag skulle vilja visa dig allt det jag är.
Alla gåvor jag har fått, allt jag är kapabel till.
Skulle vilja visa dig hur duktig jag är på att fotografera, på att skriva och på att vara Mig.
Skulle du vara stolt över mig? -
- Det är något jag aldrig kommer få reda på.
Att ständigt ha dessa tankar, att veta att jag aldrig kommer få svar på dessa frågor,
det svider som
Tusen nålar..

Men du ska veta, att jag tänker på dig.
Och
Du är min Pappa, även att du Aldrig varit det.


/ Jasmina.



RSS 2.0