Förlåt....

Fan, jag vill be om ursäkt. Säga förlåt till alla er som står mig nära som blir drabbade av mitt mående. Mina vänner och min familj. Till er ber jag så hemskt mycket som ursäkt. Jag behöver inte skriva upp vilka ni är då ni sjävla vet om det. Jag är hemskt ledsen för att jag är frånvarande, tar avstånd och inte träffar er så jättemycket, jag är verkligen ledsen över det. Och samtidigt så hoppas jag från hela mitt hjärta att ni förstår. Att ni väljer att förstå och ge mig tid istället för att bli ledsna, arga eller sura. Jag gör det inte med flit. Eller att inte vara så social väljer jag självklart, men mitt mående, det är inget jag kan styra över just nu, även om jag önskar att jag kunde det. Jag behöver få vara ifred ett tag, få vara ensam och tänka över allt som har hänt/händer, tror det är nyttigt för mig. Och så tar jag avstånd för att inte skada er eller lägga min börda på er, jag är inte den roligaste människan att umgås med just nu. Kanske är dåligt av mig att skriva det här, men ärligt talat så är detta det enda sättet för mig att ens få ur mig det.. Kan inte prata om det just nu för det känns alldeles för mycket, det gör för ont. Därför skriver jag här för att jag vet att ni läser och jag hoppas ni förstår. Jag lovar att bli människa igen, ge mig lite tid bara...

Jag saknar er och älskar er. Utan er hade jag nog inte funnits idag! ♥

Vad människor får mig att känna

Jenny: Jag är så glad att jag lärde känna dig, för innan jag kände dig
var livet väldigt torrt och tråkigt, ingenting hände. När något väl skulle
hända så var det alltid massa krångel och tillslut blev det inställt.
Så är det inte längre, när vi bestämt att göra något, Ja då gör vi det!
Vi har alltid så jävla kul ihop (tycker jag). Det spelar ingen roll om vi sitter

på en bänk vid en basketplan med 3,5or, vi har kul ändå. Du får mig alltid
att skratta och vara glad, du sprider så mycket glädje, du är heeeeelt galen.
Vill att du ska veta att du betyder massor för mig, och en vän som dig
borde alla ha och jag är så glad och stolt över att just DU är min vän ♥



Mamma & Mounira (Syster): Ni är mitt kött och blod, min familj.
Självklart finns det inget ont att säga om er. Jag älskar er så mycket.
Som vi brukar säga "Vi är dom tre musketörerna"
och inget kan få oss att gå isär.
Ni har alltid funnits här för mig och det är jag er evigt tacksam för.
Jag vet att jag inte alltid beter mig på bästa sätt och jag är ledsen för det.
Men jag vill att ni ska veta att ni är mitt liv, mitt hjärta..
MITT ALLT!
Jag skulle inte kunna leva en minut utan er, jag älskar er mina favoriter ♥


"Dansarn": Du är den mest pålitliga killen jag någonsin känt.
Du har aldrig svikit mig.
Vi har haft våra upp och ner gångar men vi har alltid hittat tillbaka till varandra.
Du är så snäll, ärlig, omtänksam, givmild och hjälpsam.
Det finns nog ingen kille som du.
Jag är så tacksam att jag har dig och att du är den du är.
Vet faktiskt inte vad jag hade gjort utan dig.
Jag har alltid så sjukt kul ihop med dig och känner mig trygg och
säker i ditt sällskap. Du betyder otroligt mycket för mig och hoppas du vet det ♥


Plutten: Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga om dig faktiskt.
Du var en gång hela mitt liv. Jag levde för dig.
Jag kunde inte spendera en enda minut utan dig, och du var min andra halva.
Nu är det inte så längre. Jag känner mig väldigt sviken av dig och tycker att
du har behandlat mig väldigt väldigt illa och taskigt.
Allt som jag har gjort för dig, det skiter du bara i.
Du har slängt iväg mig och jag känner mig som dina sopor.
Jag trodde aldrig du bara skulle kunna glömma
alla år av både vänskap och kärlek.
Men ack så fel jag hade, det är precis vad du har gjort.
Allt det vi hade betyder
tydligen ingenting för dig och det gör så fruktansvärt ont.
Men jag har insett det nu.
Och nu finns det ingen återvändo.


Föredetta vän 1:
Du var min bästa bästa bästa vän i 4 år.
Jag älskade dig mer än någon annan kompis jag hade/har.
Med dig kunde jag prata om allt, precis allt.
Jag tyckte vi hade så galet kul ihop och hittade på massa bus och hyss.
Det var du och jag genom allt. Men sen så tog allt slut. Det bara dog.
Och jag vet att du vägrar att inse och att du förnekar att det var ditt fel.
Det var
DU som valde.
Du valde att lämna mig och många andra för bara en person,
dessutom en kille. En kille som bara lekte med dig och
hade dig som något tidsfördriv. Jag försökte få dig att förstå,
men lyckades inte. Sen när han väl var ur bilden så dök en ny
"
stjärna" upp och du la hela ditt liv i denna personens händer, det är synd.
Att du valde att kasta bort mig/oss för bara en enda människa, det gör ont.
Vissa dagar kan jag sakna dig så mycket att jag börjar gråta och undra
hur det kan ha gått såhär långt. Men du gjorde ditt val och det är inget
jag kan ändra på. Tycker bara det är väldigt synd!


Föredetta vän 2:
Du är den mest egoistiska och falska person
jag någonstin träffat. Jag är arg på mig själv för att jag umgicks med dig
i flera jävla år. Slösade min tid på en sådan idiot som dig, hur fan kunde jag?
Jag bestämde mig för att lita på dig och tro på allt det du sa,
men fy fan så jag ångrar det idag. Vi var riktigt nära vänner
i ett antal år, spenderade all tid ihop och gjorde mycket tillsammans.
Men du gav mig inget gott, inte en endaste gång. Du gav mig bara olycka.
Du förstörde mycket av mitt liv och du är som sagt så jävla falsk
och egoistisk och vill ingen väl. Bara du har det bra så skiter du i vad
du gör mot alla andra. Jag får kväljningar när jag tänker på dig,
usch!

(Jag har inte kvar några bilder på mina föredetta vänner,
därför det inte kommer upp några under texten)


Jag förstår inte

Jag vet inte vad det är jag har gjort som gör att du inte vill
prata med mig, inte ens svara på mina sms?
Jag förstår inte vad jag har gjort för fel..?
Har alltid funnits där för dig, ställt upp och visat att jag bryr mig.
Men ändå så väljer du att inte ha med mig att göra.
Det är jobbigt och fruktansvärt tråkigt.
Så nära som vi kom varandra så trodde jag att vi alltid skulle ha kontakt.
Oavsett om vi bara är vänner nu och alltid
kommer vara så nöjer jag mig med det.
Huvudsaken för mig är att du finns i mitt liv, det är det enda jag vill.
Jag saknar dig så sjukt mycket och jag vill att allt ska bli som förut igen...

Till dig.

Jag måste få skriva av mig lite, det var ett tag sedan.
Det finns en massa saker jag går och bär inom mig som vill ut.
Jag vill bara ställa mig på ett högt berg och skrika rakt ut,
men nu funkar det inte så, det går liksom inte..

Jag förstår mig inte på dig, inte alls..
Vi har alltid haft kontakt med varandra, visst att vi har haft
våra tider där kontakten inte varit den bästa, men den har alltid
funnits där, hur eller hur liksom.. Men nu, den finns inte alls. Helt död.
Och varför är den det? - Jo, för du vill ha det så, typ?
Jag har funnits för dig i 4 fucking år, vad det än har handlat om så
har jag alltid, alltid funnits där för dig och ställt upp. Oavsett om
det skadar mig, eller har gjort mitt liv till ett helvete så har jag struntat
i det och valt dig och ditt liv före mig och mitt liv.
Men nu, när du lever "ditt perfekta lilla liv" då behövs jag inte längre, eller vad?
Det gör så fruktansvärt ont så jag kan inte beskriva det med ord.
Jag känner mig så sårad och övergiven och ser tillbaka på dessa 4 år och
inser nu att allt var meningslöst, det var bara ett stort jävla skämt alltihopa.
Hur kul tror du det känns för mig? Du är så jävla egoistisk, fy fan för dig!

Dagen är snart kommen

Ja, snart är du hemma igen. Du är tillbaka! -
- Tror jag i alla fall?!
Ja, vad du har sagt till mig så är du snart hemma igen.
Jag kan knappt tro det, du kanske bara skojar med mig?
Dessutom vet jag inte om jag ska gilla eller ogilla det,
ska jag skratta eller gråta? Det är frågan!
Jag vet, det låter hemskt, men jag är så förvirrad.
Jag är överlycklig över att du snart är hemma och jag
får träffa dig och umgås med dig igen, jag längtar!
Men samtidigt får jag en stor klump i magen..
Jag är rädd för att allt ska bli som förut igen.
Att jag ska behöva lida mig igenom alla dagar pga olika saker.
Så ja, jag är skit glad och lycklig över att snart ha dig tillbaka,
men samtidigt väldigt rädd och osäker..

Åh, just nu sitter jag bara och ler när jag tänker på att
jag snart ska få se dig igen, krama om dig och tala
om hur mycket jag verkligen har saknat dig.
Tiden här utan dig har känts som flera långa jävla år.
Fast jag få se det positivt, jag överlevde i alla fall :D haha.
Minns att jag sa till dig "Jag klarar det inte, kommer inte kunna
överleva utan dig, jag kommer gå under och mitt liv är borta"..
Men se på fan, jag lever fortfarande och har klarat mig ganska fint :)

Ja, blev en ganska lång text, men som jag sagt innan ibland
behöver jag bara skriva av mig allt som känns.
Skiter i om folk förstår eller inte, jag måste få skriva!
Är glad att jag lyckades få till en bra och lång text igen,
det var ju ett tag sen sist.. höhöhö!


Jag vet inte..

Just nu mår jag inte alls bra.
Det har hänt alldeles för mycket idag.
Först saker tidigare idag som störde mig och sedan samtalet jag fick.
Samtalet var väl egentligen positivt, men fick mig att tänka.
Det fick mig att ångra så himla mycket. Över en månad tillbaka typ.
Känns inte alla bra, värdelöst!

Jag velar fram och tillbaka hela tiden.
Kan inte riktigt bestämma mig för något.
Men hur jag än väljer att göra så vill jag att NI ska veta
att jag har haft sjukt kul med er och ni har gett mig minnen för livet.
Jag lär aldrig glömma er, aldrig!
Ni har fått mina dagar, kvällar och nätter att bli dom bästa!
Har dessutom fått värsta magmusklerna av att umgås med er ;)
Tack ska ni ha, tack för allt :)

<3


Jag ber verkligen om ursäkt!

Jag fick nyss ett långt, långt samtal från en killkompis. Över en timma faktiskt.
Minns ni "bråket" jag och Jenny skulle åka ner till stan och lösa. Eller ja,
hjälpa två kompisar att lösa, men vi lyckades inte..
Det hela slutade med att jag valde sida, eller inte bokstavligt talat, men alla
snackade så jävla mycket och jag blev förvirrad och visste ingenting.
Tillslut valde jag att tro på min ena killkompis och bad den andra dra åt helvete.
Jag har ångrat det varje dag sedan dess, mått dåligt över mitt val.
Men jag har varit en sån pussy och inte vågat höra av mig till killen jag
valde bort, har skämts så över mitt beteende.
Men idag så ringde han, vi la nyss på. Han förklarade allt från sin synvinkel
eller hur man säger, han berättade hur han känner och hur det verkligen var.
Han sa att han inte är arg på mig eller någon annan och har gått vidare.
Vi pratade som sagt i över en timma
och jag fick mig verkligen en tankeställare.
Precis som han sa så har jag känt honom i ÖVER 5 ÅR
och den andra killen som jag valde att vara kompis med har jag känt
i lite över en månad bara och då
är jag så dum i huvudet och går på det han säger och "väljer hans sida"..
Det fick mig att tänka. Killen som jag har känt längst har faktiskt aldrig gjort
mig någonting, han har alltid ställt upp, funnits där och hjälpt mig med allting.

Det jag ville komma fram till är att jag gjorde ett väldigt dumt val.
Jag valde bort en väldigt bra och fin killkompis och ångrar mig.
Jag känner mig jättedum och skäms väldigt mycket.
Förlåt mig, jag menar det verkligen! Jag älskar dig kompis, det gör jag! <3


Tack Martin!

Jag har precis pratat i telefonen med Martin.
Ringde upp honom för jag kände att det är en vettig människa
att prata med när man mår som jag mår, mamma är ju inte hemma.
Jag berättade allt som hänt de senaste veckorna och särskilt idag.
Han var snäll och lyssnade på mig och inflikade ibland.
Sedan berättade han att han varit med om samma sak.
Så vi kom in i djupa samtal och lyssnade på varandra.
Nu känns allt lite bättre i alla fall.
Ibland behövs det bara att en människa är villig att lyssna på dig
och du får prata av dig så känns det lättare sedan.
Det är som att ett ton av betong har släppt från mina axlar nu :)
Martin och jag funderar på att bli politiker också, haha.
Då jävlar ska det bli ändringar hos myndigheterna, på lagarna
och allt sådan som idag inte funkar riktigt som det ska.
Tusen tack Martin för att du tog dig tid att lyssna på mig <3

En systerdag!

Har glömt att säga att vi systrar ska ses idag och mysa.
Händer typ aldrig att bara vi systrar ses och umgås.
Utan det är mest vid födelsedagar, jul och liknande då alla samlas.
Men nu har vi lyckats hitta en dag då alla kan och vill :)
Susanne (min äldsta syster) kommer och hämtar mig runt 3.
Så ska vi åka hem till mellansystern, haha. Umgås där.
Sedan blir det att åka och käka någonstans.
Tror det blir kinamat faktiskt :) Mooums.
Det dumma är att jag redan är hungrig, haha.

Ja, får väl se när jag är hemma igen, till 8-9 kanske?
Ingen aning än, Susanne skulle träffa någon jobbarkompis
efter vi har umgåtts, så kan inte bli allt för sent ändå.
Åh, vad trevligt det ska bli :)



Jag, Susanne och Mounira :)

Lång text men värt att läsa, för DIG i alla fall

Jag vill skriva några ord till Dig bara:

Jag sitter ofta helt stilla här, rakt upp och ner och bara tänker.
Det är så tyst så att jag nästan hör hur min hjärna jobbar.
Tankarna går alltid till dig, jag tänker på dig näst hela tiden.
Jag undrar hur du har det och vad du gör just nu.
Jag undrar om du någon gång tänker på mig?
Men framför allt undrar jag varför det blev som det blev?
Enligt mig så valde du detta, inte jag!
Jag tycker att jag klart och tydligt visade dig vad jag ville,
vart jag står någonstans och hur jag vill ha det.
Kanske var det inte tillräckligt? Kanske ville du ha mer?
Eller tvärtom, du kanske inte "ville ha något" alls?
Usch, det är jobbigt att tänka så mycket. Får huvudvärk.
Jag saknar ju dig, jag saknar dig så det gör ont.
Spelar ingen roll hur sårad och sviken jag känner mig,
så kommer jag alltid sakna dig och utan dig i mitt liv så
fattas det en hel bit, du var en stor del av mitt liv.
Du förgyllde mina dagar, gjorde livet värt att leva!

Ingen idé att tjata om det här, för jag är inte säker på att du läser ändå.
Och om du nu gör det så vet jag inte om du förstår att det är dig jag menar.
Jag hoppas på det, hoppas du vet vem du är och att du ska förstå
hur mycket jag verkligen saknar dig, framför allt Oss.
Hoppas att du har det bra och är lyckligare än någonsin förut.
Du är stark, det vet jag. Kämpa vidare bara, you gonna make it :)
Och du, I will always love you, no matter what, you know that, right?

Ensam kvar...

Sitter här, helt ensam och lyssnar på låten, din låt.
Finns nog ingen låt som påminner mig om dig så mycket som denna.
Varje gång jag kom hem till dig så satte du på den, och du log.
Ditt leende var så vackert och det lyste om dig. Du såg lycklig ut.
Vi la oss ner, jag la mig i din famn, du tog min hand och höll den hårt.
Samtidigt som du kramade om min hand, så kramade jag dig, hårt.
Jag kliade dig i håret, det var så lent och det luktade så gott.
Hela du doftade manligt och gott, jag njöt.

Jag kan inte hålla tårarna borta när jag skriver detta.
Jag minns allting med dig som om det vore igår.
Önskar att det aldrig hade behövt ta slut,
ville att det skulle fortsätta såhär föralltid.
För med dig var jag alltid lycklig och mådde bra.
Spelade ingen roll vad vi gjorde, bara jag fick vara med dig.
Jag fick för mig att det skulle vara du och jag livet ut,
att vi skulle stå vid varandras sida i vått och torrt.

Just nu saknar jag dig så sjukt mycket att jag inte vet
vart jag ska ta vägen riktigt, jag börjar få panik.
Jag blir hysterisk, vill bara skrika och slå.
Någonting inuti mig tar över och gör mig galen.
Jag förstår inte, vad ska jag göra, först nu inser jag,
hur mycket jag verkligen älskar dig.
Jag kan fan inte vara utan dig. Det går inte!
Du lämnade mig,
och här står jag,
Ensam kvar!


Grattis!

Som du kanske förstår är jag ganska förvirrad.
Jag förstår ingenting utav det som har hänt.
Men det kanske är meningen? - Inte vet jag!
Ena stunden så är allt lungt, vi snackar och ska ses osv,
nästa stund ska vi ta farväl av varandra?
Förstår inte hur du tänker riktigt, vart du vill komma med allt.
Bara för att vi just nu lever på olika platser, olika liv och så,
betyder det väl inte att man inte kan ha någon kontakt alls?
Jag tyckte om att vi hade kontakt fortfarande, ringdes och allt sånt.
Helt ärligt trodde jag faktiskt du tyckte detsamma, men fel av mig!

Du vet mycket väl att du betyder enormt mycket för mig,
det har du alltid gjort och kommer alltid göra.
Bara för att vi inte snackar just nu så betyder inte det att
jag glömmer bort dig, tvärt om, jag tänker på dig ännu mer.
Och saknar dig mer än någonsin, just för att vi inte pratar.
Ville inte att det skulle bli såhär,
men är det vad du vill så måste jag respektera det. Så är det bara!
Och jag får anstränga mig som FAN för att inte skicka ett sms till dig.

Aja, blir ett jävla långt inlägg detta.
Det enda jag ville säga egentligen var;
Grattis på födelsedagen lille plutt!
Hoppas du har en bra dag, oavsett omständigheterna!    

Lilla Plutten - Blir nya Balboa?



Ja, ingen kan väl ha missat Rocky filmerna?
Ni fattar säkert ingenting av detta,
varför jag lägger upp ett klipp av Rocky Balboa? -
- Jo, det är så att han är min nya idol! - HAHA!
Nej, jag skämta bara!

Min lilla Plutt
har börjat träna väldigt väldigt mycket,
så idag kom jag fram till att han kanske blir nya Balboa? ;)
Mjaaau - Jag skulle då inte tacka nej i alla fall!!


Åh lillplutten!
Fast snart är han nog inte så liten längre!
Måste komma på ett nytt gullenamn till honom.
Hm, Storplutten? - HAHA. nejdå!
Jag får fundilera ut något bra!
RAAAWR!


Vänskap???

Ibland undrar jag hur folk ser på ordet Vänskap?
Vissa verkar tro att det bara är ett ord, vilket som helst.
Jag är så trött på såna människor, dom är så egoistiska.
Blir arg bara jag tänker på det.

Jag har haft nog med sådana vänner nu, för dom är inga vänner.
Dom bara tänker på sig själva och sitt eget bästa,
vad är det att hålla i handen när åskan går? :/
Jag har förlorat många vänner genom åren, det har varit
på både gott och på ont. Vissa saknar jag andra inte.

Du är en av dom som jag nu har förlorat.
Eller förlorat? Du valde bort mig och flera andra.
Du valde att lägga ditt liv i någon annans händer.
Jag orkade inte med dig mer, för det är inte första gången det händer.
Du har gjort detta innan, att bara fokusera på en människa.
Att du behandlar mig dåligt är jag van vid, men det finns gränser.

Jag skiter faktiskt fullständigt i att vi har tappat all kontakt.
Det är ditt fel, men du kommer aldrig stå för dina fel.
Det är du som förlorar på detta, inte jag!
Jag förlorade en vän (DIG), men fick då ett 10tal nya vänner.
Och jag är så himla tacksam över det :)
Har man dig som vän så behöver man inga ovänner!

Nu väntar jag bara på dagen då du ska få tillbaka allt.
För den dagen kommer, tro mig.
Inte utav mig, men från någon annan.
Man straffas alltid för allt dumt man gör, det har jag lärt mig!
Du vet - What comes around goes around! ;)

Really missing you

I spent my time just thinking, thinking, thinking about you
Every single day yes, i'm really missing, missing you
And all those things we use to, use to, use to do
Hey boy, wuz up, it use to be just me and you

Meet me halfway, right at the boarderline
That's where i'm gonna wait, for you
I'll be looking out, night n'day
Took my heart to the limit, and this is where i'll stay
I can't go any further then this
I want you so bad it's my only wish


<3

Hard time without you..

 

Okey, detta kommer bli ett ganska långt inlägg.
Men jag tvingar ingen att läsa.
Jag måste bara få ur mig allt som känns..

Låten är din och min, den är vår.
Jag kan inte lyssna på den utan att tänka på dig.
Vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Vara lycklig eller olycklig.

Jag har ingen aning om hur allt kommer kännas när du väl försvinner.
Just nu känns allt bara meningslöst, känns faktiskt förjävligt.
Det kommer kännas så tomt, ensamt och helt öde utan dig.
Du har liksom alltid funnits där, oavsett dag och tid.
Jag har alltid kunnat promenera hem till dig om jag velat det.
Jag har alltid kunnat ringa till dig om det är något eller om jag bara vill prata.
Men nu då? - Nu kommer jag inte kunna det längre.

Varje låt som jag nu för tiden lyssnar på är kopplad till dig.
Det är "dina" eller "våra" låtar.
Och det gör inte saken bättre, att jag inte ens kan lyssna på musik
utan att tänka på dig och tänka tillbaka på allt.
Jag har gråtit och gråtit idag och undrat hur fan jag ska ta mig igenom detta?
Du kommer klara de, det vet jag. Och jag är så glad för din skull.
Men jag då? - Jag kommer sakna dig och våra stunder tillsammans
något fruktansvärt mycket. Jag förstår inte hur det ska gå.

Jag duschade innan idag och kom på att jag inte ens kan
titta mig själv i spegeln utan att se dig i mig.
Okey, det låter inte friskt, låter helt sjukt.
Men det är faktiskt så.

Jag har tänkt fram och tillbaka idag sedan vi pratade sist.
Försöker komma på vilken väg jag ska välja.
Har insett att vi måste ha ett "avslut".
Kommer aldrig funka annars.
Finns inte i min värld att du bara "försvinner" och jag aldrig får se dig igen,
utan att ens ha sagt hejdå innan det. NEJ, DET GÅR INTE!

Ska börja avrunda här nu, annars kan detta inlägg bli 100 sidor långt.
Jag vill säga att jag tror på dig. Du är stakt och klarar allt, bara du vill.
Det finns få människor lika fina som dig, du är en stjärna på min himmel.
Du har lyst upp så många mörka dagar hos mig.
Du har gjort mig så glad och lycklig många gånger.
Och det är jag dig evigt tacksam för, det betyder så mycket för mig.
Vad vore jag utan dig? :) - Du är den finaste jag någonsin träffat!

 


Du vet vem du är!

Jag har inte hört nått från dig sen igår eftermiddags.
Drömde en så hemsk dröm om dig inatt, det var sjukt.
Hade ont i magen imorse när jag vaknade och
var livrädd att min dröm var en sanndröm.
Försökte ringa dig men din telefon var fortfrande
avstängd, varit väldigt orolig hela dagen.
Smsat din kompis och frågat efter dig, men han
svarade inte, det var hemskt.
Insåg tillslut att det måste vara så att du förlorat din mobil.
Det har ju hänt innan, så kan lika gärna hända igen.
Pratade nyss med en gemensam vän till oss som berättade
att han träffat på dig idag och att du var okej, känns skönt.
Nu behöver jag inte oroa mig längre.
Jag vill att du ska veta att jag tänker på dig hela hela tiden,
jag saknar dig nått sjukt mycket, men det viktigaste av allt:
JAG HAR INTE GLÖMT BORT DIG!
Du vet vart jag finns, hör av dig så fort du kan!
I will always love you <3

Alltid kommer jag stå vid din sida, oavsett vad...

Mounira, min älskade storasyster!
Du finns i mina tankar hela tiden, dag ut och dag in.
Jag undrar hur du mår egentligen?
Jag kan känna din ångest, panik och rädsla i mitt hjärta,
men framför allt känner jag din smärta.
Jag vet precis vad det är du går igenom, jag har varit i exakt samma sits som du är just nu.
Och jag vet att de finns inte mycket som vi omkring dig kan göra eller säga för att hjälpa,
för man är helt knäckt och förstörd inuti och man vill bara få vara ifred.
Det bränner och svider i själen, hjärtat är krossat och man känner sig som den ondaste människan som finns.
Måste bara säga att jag tycker du är så otroligt stark och modig.
Och det kommer vara så satans jobbigt de första veckorna/månaden,
Men syster, det går över. Det lovar jag dig! -
Du kommer klara detta.
Jag finns här för dig, och det kommer jag alltid göra, vad det än gäller.
Jag är så glad att vi skaffat oss denna systerrelationen.
Du är min syster, men samtidigt är du min
BÄSTA vän.
Finns ingen jag har så roligt med som med dig.
Det finns ingen jag litar på mer än på dig, och med dig kan jag prata om allt.
Det är så jävla underbart, Vet inte vad jag skulle göra utan dig. - Ta livet av mig antagligen !

Somsagt, är så stolt över dig. Att du vågade ta ett så stort beslut, utan några garantier.
Du är så fruktansvärt modig och du hanterar situationen precis som man ska.
Vill att du ska veta att du alltid kan komma till mig om det är något,
Om du vill prata, berätta, gråta, skrika eller skratta.
Jag är din syster, din lillasyster och
alltid kommer jag stå vid din sida, oavsett vad.
Du är så otroligt vacker och underbar, Du är värd det bästa.
Bättre syster går inte att finna, aldrig någonsin.
Jag älskar dig Mounira, Jag älskar dig !

/ Jasmina.


RSS 2.0