Kärleken kan även vara det värsta som finns!
Man brukar säga att kärlek är det finaste, vackraste och det bästa som finns.
Att kärlek är det bästa som finns, det kan jag inte hålla med om.
För mig är kärleken för mesta dels bara till problem.
Allt bara strular och krånglar. - Och fråga mig inte varför.
Utav alla förhållande jag haft har allt bara varit katastrof tillslut.
Kanske är det så att jag aldrig funnit den rätta för mig, därför det bli så?
Eller att jag bara träffat killar som varit rena motsatsen till mig,
att vi har varit så olika att det är läskigt?
I början är såklart kärlek helt underbart och man mår bättre än någonsin.
Man tycker allt är så fint, vackert och pluttenuttigt.
Men sen då? - När man hamnar där jag hamnat nu.
Att allt bara en rena katastrofen, bara bråk och tjafs.
Svordommar, elaka kommentarer, gap och skrik.
Är det fortfarande lika vackert och det finaste som finns då?
Ne, jag har faktiskt så smått börjat att ge upp hoppet för kärleken.
Jag har insett att jag inte kan göra mer än jag redan gjort.
Jag har försökt med allt jag kan och gett hela mig själv för att få fungerande förhållanden.
Så i fortsättningen får killen jag är ihop med ta tag i förhållandet.
För tydligen verkar inte allt mitt jobb och slit vara till någon nytta ändå.
Tillslut känns det bara meningslöst och jag börjar tvivla på mig själv.
Börjar undra om det är mig det är fel på, eftersom jag inte fixar det.
Bästa känslan är kärlek,
men även den värsta känslan är kärlek!
/ Jasmina.
Att kärlek är det bästa som finns, det kan jag inte hålla med om.
För mig är kärleken för mesta dels bara till problem.
Allt bara strular och krånglar. - Och fråga mig inte varför.
Utav alla förhållande jag haft har allt bara varit katastrof tillslut.
Kanske är det så att jag aldrig funnit den rätta för mig, därför det bli så?
Eller att jag bara träffat killar som varit rena motsatsen till mig,
att vi har varit så olika att det är läskigt?
I början är såklart kärlek helt underbart och man mår bättre än någonsin.
Man tycker allt är så fint, vackert och pluttenuttigt.
Men sen då? - När man hamnar där jag hamnat nu.
Att allt bara en rena katastrofen, bara bråk och tjafs.
Svordommar, elaka kommentarer, gap och skrik.
Är det fortfarande lika vackert och det finaste som finns då?
Ne, jag har faktiskt så smått börjat att ge upp hoppet för kärleken.
Jag har insett att jag inte kan göra mer än jag redan gjort.
Jag har försökt med allt jag kan och gett hela mig själv för att få fungerande förhållanden.
Så i fortsättningen får killen jag är ihop med ta tag i förhållandet.
För tydligen verkar inte allt mitt jobb och slit vara till någon nytta ändå.
Tillslut känns det bara meningslöst och jag börjar tvivla på mig själv.
Börjar undra om det är mig det är fel på, eftersom jag inte fixar det.
Bästa känslan är kärlek,
men även den värsta känslan är kärlek!
/ Jasmina.
Kommentarer
Postat av: mamma
Stackars min gumma!Kärlek är inte lätt,det ska Gudarna veta!Läxorna att lära är många och långa i livets hårda skola!Vad kan jag säga,mer än att mitt hjärta brister att se dig ledsen för kärleks skull..Kärlek borde vara ett tillstånd av konstant glädjerus,men tyvärr är det sällan så..Önskar dig det bästa av det bästa,du är en helt underbar tjej!Älskar dig gränslöst!Största kramen till dig!
Postat av: mamma
Tack för dina kommentarer på mina inlägg!Det värmer ska du veta!Nu är det väl dags att du börjar blogga igen, saknar att läsa det du skriver, som brukar vara intressant och givande!Älskar dig! Största kramen!
Trackback
