Jag ber om ursäkt att jag inte uppdaterat bloggen på en vecka ungefär.
Tyvärr har jag haft fullt upp sedan mamma åkte iväg.
Hushållsarbeten hela tiden, jobbet och samtdigt försöka hinna umgås med mina vänner och ta hand om mig själv.
Ska försöka skärpa mig och bli bättre på det.

Igår var en helvetes dag.
Hade det jobbigt på jobbet, stessigt som tusan.
Sen kom jag hem, var så glad över att äntligen få vara ledig i två dagar och bara göra roliga saker.
Startade datorn och möttes av 3 nya mejl.
Det ena var från min Farbror, där han hade dåliga nyheter.
Min pappa hade gått bort.
Jag trodde det var ett skämt, jag trodde inte mina ögon.
Pappa hade varit nere i Belgien, blev dålig där nere och lades in på sjukhus.
Dom konstaterade att han hade fått en traumatisk hjärnblödning.
Han låg på sjukhuset i ca 3 dagar innan han tidigt igår morse gick bort.
Min farbror berättade hur pappa gråtit "time to time" över att inte fått säga hejdå till oss döttrar.
Han hade gråtit över hur de senaste åren mellan oss sett ut, han hade så mycket han ville säga oss, nu var det försent.

Jag gråter, storgråter. Klarar inte att skriva om det.
Det var mycket jobbigare än vad jag trodde.

Jag har så mycket jag vill säga honom.
Be om ursäkt för allt jag sagt och allt jag aldrig sade.
Jag ångrar mig så fruktansvärt mycket för att jag aldrig svarade på han senaste brev han skickade.
Jag ångrar mig så fruktansvärt mycket för att jag aldrig ringde upp honom som jag hade lovat att göra.
Jag ångrar mig så fruktansvärt mycket för att jag aldrig åkte till honom förra sommaren som vi hade bestämt.

Jag skulle åkt till honom nu i slutet av augusti, nu är det försent.
FAN, det är försent. Jag kommer aldrig aldrig få se min far igen, aldrig mer få höra hans mjuka, varma röst igen.

Pappa, nu när du försvann så försvann även en stor bit utan mig.
Det finns ett stort, tomt hål inuti mig nu. En bit av mig försvann med dig.
Jag vet att du inte haft det lätt i ditt liv, du har gått igenom så mycket och aldrig mått riktigt bra.
Därför hoppas jag att du nu får det mycket bättre. Att du får vila i frid!
Och din önskan om vart du ska begravas kommer gå i uppfyllelse, det ska jag se till - Det lovar jag dig!

REST IN PEACE DEAR DAD!
1951.12.16 - 2009.08.10