Förvirrad
Gud, jag fattar ingenting längre.
Jag är så jävla förvirrad, hänger inte med alls längre.
Mina tankar bara snurrar & snurar, far hit & dit.. FAN!
Jag vet inte hur jag ska göra för att få bort dom.
Jag vill byta tankeämne i huvudet men det verkar inte funka.
Det är illa, väldigt illa.
Vet inte hur många timmar, dagar, veckor till&med månader
jag spenderar på att tänka på dig.
Du springer runt där i mitt huvud och gör mig allt mer och mer
förvirrad, frustrerad, ledsen, arg, glad, lycklig.. ja. Du gör allt.
När vi inte hörs och inte ses så får jag för mig att jag har lyckats!
Lyckats att glömma dig, lyckats att gå vidare från dig och oss.
Men serdu, så fort jag hör från dig, ser dig eller träffar dig,
ja då är det kört igen. Jag har inte gått vidare, inte ett dugg.
Fattar inte hur det kan vara så? Är det ett tecken på något?
Varför kan man inte gå vidare från en människa?
Det måste väl betyda någonting, eller? :/
Idag när jag satt på bussen hem så lyssnade jag musik och tänkte på dig.
Tänkte på hur fin du är och hur glad jag är tillsammans med dig.
Du får mig alltid att skratta och må bra, du gör mig hel helt enkelt!
Men nu är saker som dom är och ja, jag antar att jag måste inse
att det aldrig kommer bli vi igen? Jag vet inte.
Jag vill inte att det ska vara så, men du säger att det är så?
Fan vad jag babblar på då :/ Helt sinnes.
Jag ska gå och lägga mig nu och drömma vidare om dig.
Jag är så jävla förvirrad, hänger inte med alls längre.
Mina tankar bara snurrar & snurar, far hit & dit.. FAN!
Jag vet inte hur jag ska göra för att få bort dom.
Jag vill byta tankeämne i huvudet men det verkar inte funka.
Det är illa, väldigt illa.
Vet inte hur många timmar, dagar, veckor till&med månader
jag spenderar på att tänka på dig.
Du springer runt där i mitt huvud och gör mig allt mer och mer
förvirrad, frustrerad, ledsen, arg, glad, lycklig.. ja. Du gör allt.
När vi inte hörs och inte ses så får jag för mig att jag har lyckats!
Lyckats att glömma dig, lyckats att gå vidare från dig och oss.
Men serdu, så fort jag hör från dig, ser dig eller träffar dig,
ja då är det kört igen. Jag har inte gått vidare, inte ett dugg.
Fattar inte hur det kan vara så? Är det ett tecken på något?
Varför kan man inte gå vidare från en människa?
Det måste väl betyda någonting, eller? :/
Idag när jag satt på bussen hem så lyssnade jag musik och tänkte på dig.
Tänkte på hur fin du är och hur glad jag är tillsammans med dig.
Du får mig alltid att skratta och må bra, du gör mig hel helt enkelt!
Men nu är saker som dom är och ja, jag antar att jag måste inse
att det aldrig kommer bli vi igen? Jag vet inte.
Jag vill inte att det ska vara så, men du säger att det är så?
Fan vad jag babblar på då :/ Helt sinnes.
Jag ska gå och lägga mig nu och drömma vidare om dig.
Att drömma är i alla fall tillåtet!
Kommentarer
Trackback