När mörkret faller så vill jag oftast bara krypa ner under täcket i sängen.
Jag bara ligger där och stirrar i taket,
ibland i flera timmar.
Tankarna yrar runt i skallen på mig.
Dom tar aldrig slut och jag blir oftast väldigt förvirrad.

Jag tänker ofta tillbaka och drömmer mig bort
till natten då det var bara du, jag och tystnaden.
Den natten var den bästa i mitt liv.
Jag har aldrig mått så bra förut.
Inte för att vi gjorde något speciellt.
Det var så mörkt och tyst.
Jag låg så tätt intill dig och jag hörde hur ditt hjärta bultade.
Du höll mig hårt i dina armar och jag kände mig tryggare än någonsin förut.
Hade det funkat, så hade jag legat kvar exakt sådär, föralltid.
Det var bara du, jag och tystnaden!