När jag satt på jobbet idag och hade lunch så satte åksna igång att bullra och ha sig.
Regnet började ösa ner, man kunde inte se ut genom fönstret.
Då drog jag gensat fram papper och penna och började skriva lite.
Självklart rev jag papper, efter papper innan jag började bli lite nöjd med vad jag skrev.
Tillslut satt jag där med en dikt i handen som var helt okej.
Jag undrar varför jag bara lyckas få till dikter och dylikt när det är dåligt väder?
När det är ljust ute och bra väder så får jag aldrig till något bra.
I och för sig så sitter jag väl inte och skriver såna dagar direkt, då är man ute och gör annat.
Men jag tror att jag vid varje åskoväder har lyckats få till en dikt/novell som jag är hyfsatt nöjd med.

Skriver ner dikten här:

Det finns en annan värld inom mig.
Som du kanske aldrig får se.
Det finns hemligheter i det här livet,
Som jag inte kan dölja.
Någonstans i detta mörkret,
Finns det ett ljus som jag har svårt att hitta.
Kanske det är för långt bort..
Eller kanske är jag bara blind...
Snälla, håll om mig när jag är här.
Rätta mig när jag har fel.
Håll om mig när jag är rädd.
Och älska mig när jag är borta.
Allt jag är.
Och allt i mig,
Vill vara den,
Du ville att jag skulle vara.
Jag kommer aldrig svika dig,
Även om jag kunde.
Jag skulle ge upp allt,
Om det bara vore för ditt bästa.
Så håll om mig när jag är här.
Rätta mig när jag har fel.
Du kan hålla om mig när jag är rädd.
 Du kommer inte alltid vara där.
Så älska mig när jag är borta.


                                                                                                                                                          / Jasmina