Jag har så många tankar som rör sig i huvudet på mig just nu.
Hjärnan jobbar heltid och jag känner mig så himla förvirrad.
Allt som har med dig, mig och oss att göra är bara kallabalik (stavning?)..
Jag vill försöka skriva vad som känns och vad som rör sig i huvudet på mig,
men jag kan inte skriva allt eftersom du läser mig blogg och jag vill inte
att du ska få reda på vissa saker via bloggen, vill ta det face to face..

Nu vet jag vad du känner för mig och att du är väldigt seriös.
Efter vårat samtal igår har jag faktiskt insett det.
Dock vet jag inte om jag gillar det riktigt, jag vet faktiskt inte.
Igår så "råkade" jag säga en sak till dig, eller råkade är fel ord.
Det bara flög ur munnen på mig, ingenting jag hade tänkt att säga.
Alltså, jag hade ingen aning om att jag känner så för dig, om jag ens gör det?
Kanske är det så att jag försöker förneka vad jag känner, vill kanske
inte inse att jag faktiskt tycker om dig.. åh, jag vet inte.
Allt är så jobbigt.
Du är bra på alla sätt och vis, nästan. Lite för envis och kontrollerande.
Snäll, omtänksam, givmild och rolig är du verkligen, och det gillar jag.
Och din kropp, den är just to die for <3
Det finns många fördelar med dig, men även nackdelar.
Om du frågar mig nu vad jag vill och vad jag känner, så kan jag nog inte svara.
Eller så svarar jag något bara för att och sen ångar jag det..
Tror kanske vi behöver några dagar/en veckas "uppehåll" från varandra.
Jag behöver tänka helt enkelt.