Vill så gääääärna träffa en person men kommer aldrig gå.
Varför gav jag mig in i detta? Varför? Jag visste hela tiden
att det skulle bli såhär men ändå är jag dum och ger mig in
i skiten och blir ledsen och sårad.. Fy fan vad dum jag är.
Jag trodde väl att han kanske skulle se vad jag försöker,
att han skulle se MIG, eller åtminstonde bry sig liiiite..
Men ack så fel jag hade, jag har alltid fel.
Det är nog dags att ge upp nu, ge upp på riktigt.
Bara radera allt som har med personen att göra och sedan gå
vidare på riktigt, men det är svårt utan ett riktigt avslut..
Sist det blev såhär och han skulle flytta, då bad jag om att vi skulle
ses och ha ett avslut på allt, att vi skulle säga hejdå på riktigt.
Han LOVADE mig att vi skulle det, men såklart blev jag lurad, as usual!

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med allt det här.
Känns dumt att skriva det här, men vad ska jag göra?
Personen i fråga går inte att prata med, Jenny jobbar
och min kille vill nog inte lyssna på det här..
Just nu mår jag så jävla dåligt och jag vill inte mer, orkar inte mer.
Vet inte vad jag vill längre, har nog aldrig varit så osäker på mina
känslor eller på mig själv som jag är just nu..
Jag behöver nog en paus.. från allting..