Förlåt....

Fan, jag vill be om ursäkt. Säga förlåt till alla er som står mig nära som blir drabbade av mitt mående. Mina vänner och min familj. Till er ber jag så hemskt mycket som ursäkt. Jag behöver inte skriva upp vilka ni är då ni sjävla vet om det. Jag är hemskt ledsen för att jag är frånvarande, tar avstånd och inte träffar er så jättemycket, jag är verkligen ledsen över det. Och samtidigt så hoppas jag från hela mitt hjärta att ni förstår. Att ni väljer att förstå och ge mig tid istället för att bli ledsna, arga eller sura. Jag gör det inte med flit. Eller att inte vara så social väljer jag självklart, men mitt mående, det är inget jag kan styra över just nu, även om jag önskar att jag kunde det. Jag behöver få vara ifred ett tag, få vara ensam och tänka över allt som har hänt/händer, tror det är nyttigt för mig. Och så tar jag avstånd för att inte skada er eller lägga min börda på er, jag är inte den roligaste människan att umgås med just nu. Kanske är dåligt av mig att skriva det här, men ärligt talat så är detta det enda sättet för mig att ens få ur mig det.. Kan inte prata om det just nu för det känns alldeles för mycket, det gör för ont. Därför skriver jag här för att jag vet att ni läser och jag hoppas ni förstår. Jag lovar att bli människa igen, ge mig lite tid bara...

Jag saknar er och älskar er. Utan er hade jag nog inte funnits idag! ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0