Imorse när jag väntade på att klockan skulle gå så att jag kunde dra mig till bussen så satt jag i soffan och tänkte på en sak. Det här med "bättre sent än aldrig". Typ som när folk dör. Eller i mitt fall, när min pappa gick bort. Jag har aldrig haft riktigt bra kontakt med honom, vissa skulle nog kalla det ingen kontakt alls. Vi har brevväxlat i nästan alla år när han fanns, vi ringde varandra ibland, väldigt sällan, men det hände faktiskt. Och han skickade oftast kort till mig när jag fyllde år, vykort när han var bortrest och så vidare. Vi har alltid hafr lite kontakt på något vis. Om jag ska vara ärlig så brydde jag mig inte så värst mycket om honom, eller om oss så att säga. Sket nog i om vi hade kontakt eller inte, jag var så förbannad på honom och tyckte han var värd skit om ens det. Vissa dagar avskydde jag min pappa, förstod inte varför just jag skulle ha en sån skitstövel till farsa.
Sen kom dagen (10/8-09) då han plötsligt gick bort, utan förvarning. Han bara dog. Och då som först började jag verkligen bry mig, vafan MIN PAPPA ÄR DÖD! Hallå? Inte så konstigt man blir ledsen. Jag satt och läste hans brev han skickat till mig varje dag, kollade på fotografier av honom och oss ihop. Jag "pratade med honom" varje kväll och tände ljus. Folk sa till mig "varför bryr du dig nu när du aldrig gjort det förut?" ... jag svarade bara "bättre sent än aldrig" men är det verkligen så? Älskar man en person så ska man väl bry sig alltid, hela tiden, oavsett vad? Älskar man någon tillräckligt mycket så spelar det nästan ingen roll vad personen gör, du älskar den ändå och bryr dig om den även om den beter sig illa och gör fel val. Det har jag insett nu. Jag har även insett att jag alltid älskat min pappa även att han betett sig illa och fel, bara att jag aldrig velat inse det förut. Han försökte vara pappa, på sitt sätt. Han hade det svårt i sitt liv och det förstår jag nu. Jag är bara så ledsen över att vi aldrig hann att träffas som vi hade planerat. Fan! Men jag vill säga till alla där ute som har någon otalt med en familjemedlem, kompis, partner eller vad som helst.. VISA ATT NI ÄLSKAR DOM! En dag kan det vara försent, precis som för mig. Jag och min far fick inte reda ut saker innan han gick bort. Vi hade precis bråkat och inte rett ut det, kallat varandra för saker och så vidare, sen var han bara borta. Jag hann inte säga förlåt och tala om att jag älskar honom, och det är förjävligt. Så ta vara på dom ni älskar för ni kanske inte får en andra chans...