Ensam kvar...

Sitter här, helt ensam och lyssnar på låten, din låt.
Finns nog ingen låt som påminner mig om dig så mycket som denna.
Varje gång jag kom hem till dig så satte du på den, och du log.
Ditt leende var så vackert och det lyste om dig. Du såg lycklig ut.
Vi la oss ner, jag la mig i din famn, du tog min hand och höll den hårt.
Samtidigt som du kramade om min hand, så kramade jag dig, hårt.
Jag kliade dig i håret, det var så lent och det luktade så gott.
Hela du doftade manligt och gott, jag njöt.

Jag kan inte hålla tårarna borta när jag skriver detta.
Jag minns allting med dig som om det vore igår.
Önskar att det aldrig hade behövt ta slut,
ville att det skulle fortsätta såhär föralltid.
För med dig var jag alltid lycklig och mådde bra.
Spelade ingen roll vad vi gjorde, bara jag fick vara med dig.
Jag fick för mig att det skulle vara du och jag livet ut,
att vi skulle stå vid varandras sida i vått och torrt.

Just nu saknar jag dig så sjukt mycket att jag inte vet
vart jag ska ta vägen riktigt, jag börjar få panik.
Jag blir hysterisk, vill bara skrika och slå.
Någonting inuti mig tar över och gör mig galen.
Jag förstår inte, vad ska jag göra, först nu inser jag,
hur mycket jag verkligen älskar dig.
Jag kan fan inte vara utan dig. Det går inte!
Du lämnade mig,
och här står jag,
Ensam kvar!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0