Ja, snart är du hemma igen. Du är tillbaka! -
- Tror jag i alla fall?!
Ja, vad du har sagt till mig så är du snart hemma igen.
Jag kan knappt tro det, du kanske bara skojar med mig?
Dessutom vet jag inte om jag ska gilla eller ogilla det,
ska jag skratta eller gråta? Det är frågan!
Jag vet, det låter hemskt, men jag är så förvirrad.
Jag är överlycklig över att du snart är hemma och jag
får träffa dig och umgås med dig igen, jag längtar!
Men samtidigt får jag en stor klump i magen..
Jag är rädd för att allt ska bli som förut igen.
Att jag ska behöva lida mig igenom alla dagar pga olika saker.
Så ja, jag är skit glad och lycklig över att snart ha dig tillbaka,
men samtidigt väldigt rädd och osäker..

Åh, just nu sitter jag bara och ler när jag tänker på att
jag snart ska få se dig igen, krama om dig och tala
om hur mycket jag verkligen har saknat dig.
Tiden här utan dig har känts som flera långa jävla år.
Fast jag få se det positivt, jag överlevde i alla fall :D haha.
Minns att jag sa till dig "Jag klarar det inte, kommer inte kunna
överleva utan dig, jag kommer gå under och mitt liv är borta"..
Men se på fan, jag lever fortfarande och har klarat mig ganska fint :)

Ja, blev en ganska lång text, men som jag sagt innan ibland
behöver jag bara skriva av mig allt som känns.
Skiter i om folk förstår eller inte, jag måste få skriva!
Är glad att jag lyckades få till en bra och lång text igen,
det var ju ett tag sen sist.. höhöhö!