Det är så underbart att få prata med dig igen, på en normal och mogen nivå. Det är helt fantastiskt att kunna sitta här och se på dig i camen, där du sitter och ler så sött så sött. Du tar mig med storm för varje gång jag ser dig. Din charm går inte att sätta ord på och ditt leende får mig att smälta som ost i solsken.. Det räcker att se dig i camen 1 minut så mår jag hur bra som helst sen, då har du gjort hela min vecka och jag känner mig levande.. Men samtidigt så måste jag få säga hur ont det gör. Det gör så ont i hjärtat, smärtan i bröstet är obeskrivlig. Att veta vad vi en gång var och veta att vi nu inte är någonting. En gång i tiden var det du och jag mot världen, vi var ett!
Det gör ont, för jag hade en dröm som var att få dela resten av mitt liv med dig, på riktigt. Ja, jag vet att vi hade alla odds emot oss, att vi inte hade dom bästa förutsättningarna och att vi bråkade mycket, men för mig spelade det ingen roll. Jag var beredd att satsa allt för dig/oss. Jag var villig att kämpa så mycket jag behövde och släppa allt, precis allt förutom Dig.
Jag kan med handen på hjärtat säga att jag har aldrig, aldrig älskat någon så mycket som jag älskar dig och jag kan lova att jag aldrig någonsin kommer kunna älska någon på det viset igen. Du är så speciell och unik och det finns ingen som du. Du har byggt en stor plats i mitt hjärta och ingen kan ta den platsen nu. Det finns bara du där och så kommer det förbli. Jag vill inte ersätta dig med någon annan, aldrig någonsin.

Jag hoppas du vet att oavsett hur lång tid som går, hur många år som passerar så kommer jag föralltid finnas för dig, oavsett vad, när och hur. Du är mitt hjärta, min ängel och jag älskar dig lika mycket idag som jag gjorde för år sedan, då det var vi. I'll never forget you ♥