Sitter här, ensam och lyssnar på Bon Jovi - Bed of roses.
Jenny var ju här innan, hon åkte kl 15:00 typ, direkt när hon åkt
så satte jag mig vid datorn och läste gamla konversations loggar med dig.
Vi hade pratat jävligt mycket, men den mest intressanta var från septemer 09.
Det är exakt ett år sedan, då var vi tillsammans, på riktigt.
Du förklarade för mig hur mycket du verkligen älskade mig och att du
skulle vilja spendera resten av ditt liv med mig, du var så kär.
Och jag, jag var så jävla lycklig över att du äntligen var min, att du gav
mig den kärlek jag eftersökt i så många år..
Vi sågs ganska ofta, vi pratade om det på msn, allt var så perfekt.
Tills dagen kom då du självklart sabbade allt, igen :( Det är så synd.

Och se på oss idag, vad fan håller vi på med? Eller rättare sagt vad fasen
håller du på med? Varför ska det behöva vara såhär? Jag förstår inte.
Okej, vi kanske inte är menade för varandra, det kanske inte ska vara vi två.
Men man kan väl för sjutton vara vänner ändå? Man kan väl behandla varandra
med respekt och bete sig som två vuxna människor även om man inte är
kära i varandra eller har ett förhållande?
Det enda jag vill är ju att få bry mig om dig.
Att få visa dig att jag finns här för dig, att jag alltid gör det, oavsett vad liksom..