Nu är jag ensam, Jenny åkte nyss hem. Kvällen blev inte riktigt som planerat.
Så nu sitter jag här, ensam igen.
Lyssnar på The rolling stones - Wild horses.
Tårarna bara rinner och rinner, tar dom aldrig slut?
Hur jävla många tårar kan man gråta för en och samma kille egentligen?
Det är sjukt. Så många tårar jag har offrat på denna grabben skulle jag kunna
bilda hela viskan av, typ, kanske.. eller något liknande i alla fall..

Jag vet inte alls vad jag ska göra nu. Ensam och deppig.
Mår illa och har huvudvärk. Vill bara ringa killen jag håller kär, men jag får inte.
Jag måste låta bli. Jag får inte ens skicka sms eller skriva på msn.
Det är absolut förbjudet från och med nu!

Jag vill bara ha någon att prata med om DIG.
Eller helst av allt vill jag prata med dig personligen, men det funkar ju inte.
Men finns heller ingen jag kan få prata med om dig, tror ingen riktigt förstår.
Folk säger "Ja, men Jessi, jag förstår precis", men det gör dom inte.
Ingen kan någonsin förstå sig på mig/dig/oss, ingen, aldrig.
Vi är för svåra, allt vi har gått igenom tillsammans, det är bara vi,
du och jag, som förstår det. Det kan jag säga med säkerhet..

Fan vad jag tjatar. Jag orkar inte mer. Det gör så ont.
Jag vill bara somna och sen slippa vakna något mer.
Vill inte ens ha helg längre, vill ingenting. Helvete..
Orkar inte gråta mer. Orkar inte tänka mer. Orkar inte leva mer..